Just do it!

Just do it!

tisdag 7 september 2010

Nattens funderingar...

Hej i natten alla mina fina!

Nu var det längesen jag var här, och ändå så har ni mina solar, lämnat mängder av varma hälsningar, fina, fina ni!
Tusen Tack!

Och livet rullar på, eller hur?
Sommaren är slut och jag gillar hösten. 
Det var så skönt att känna mitt vackra hemland just denna tid. Det är som om naturen kryllar av energi. Hela altet hade en aura liksom, och lugnet greppade tag om nuet. Det var som om tiden stannade i forsarnas ändlösa resa. Och ändå, mer än någonsin, insåg jag meningen med orden ingenting varar för evigt. 
Jag såg, för första gången de igengrodda stigarna som jag trampade som barn. Först kände jag sorg, för att lika fort känna glädje. Det är ju nya fötter, som trampar nya stigar. Och då svalde jag det faktum att mina stigar fortfarande finns, fast på en helt annan plats! 
Jag besökte samma människor som alltid, men denna gången byttes någras kök ut mot deras gravsten. 
Det var påtagligt märkligt. 
Fast jag satt och berättade och småpratade som alltid. Och vet ni, jag hade huvudet fullt av kloka svar när jag lämnade dem. 
Det var konstigt. Men på samma gång en slags uppenbarelse av mina egna tankar och känslor. Ja, hela min tillvaro om jag är ärlig. Det var som att jag äntligen förstod att det som varit, har varit. Och det som är nu, är jag på min plats i mitt liv, i Sverige. En upptäckt inte helt utan vemod. Konstigt kanske, eftersom jag bott här i tjugo år. Men så kändes det i alla fall.
Inte minst den dagen då jag satt vid min lilla mammas säng, och hon pekade på en bild från mitt hem och frågade, "får jag sova här när jag kommer och hälsar på"? Och jag svarade "självklart, om du vill. Du får välja vilken sovplats du vill". Inte så märkligt kanske, om man förbiser det faktum, att vi båda två vet att hon aldrig mera kan komma och hälsa på.

Men så är det bara för oss alla, life goes on. Och det gäller att ta vara på de timmar vi har.
Och jag försökte verkligen samla kraft i min magiska Islandspåse. För jag vill fortsättningsvis vända upplevelser och erfarenheter, till ett liv i harmoni med tanke och känsla.
Vi får väl se hur jag lyckas..;)

Och nu har jag snurrat så det räcker och ska gå och lägga mig..:)
Inga nya bilder har jag heller att visa, så ni får nöja er med välbekanta saker i ett försök att visa samma plats, fast olika användningsmöjligheter. Det gillar jag..;)





Största kramen min till er alla mina fina!
Hoppas ljuset skutter runt er, och att ni tar vara på dagen och kommer ihåg att uppmuntra, krama och berömma er själva och era kära.
Puss...
*pssst*...Tänkte vara lite dryg och tipsa om min dotters blogg. 
Jag gillar så hennes mod och älskar hennes alster (förstås..;)
Klicka HÄR om du vill kolla.

23 kommentarer:

signerat 71 sa...

Ditt super fina inlägg berör mig... Många kramar till dig. Jenny

LantlivsAnette sa...

Halloj vännen, vad härligt att du är tillbaka nu !!
Såå tänkvärda ord du ger oss...
Och du, himmel vilken begåvad dotter du har, äpplet faller inte långt från trädet som vi brukar säga !!
Ha det gott
Kraaam Anette
P.s Vilka otroligt fina bilder du har med i Inredningsboken !!!

Anonym sa...

How well read it again! The photos are wonderful! Greetings

Lisas torp sa...

Välkommen tillbaks!
Man förstår på ditt sätt att skriva att resan givit intryck och att du har fått djupdyka lite i både minnen och i själsrötterna..!
Det är sånt som sätter spår och som stärker,även om det inte känns så med en gång!
LJuvliga bilder!
Allt gott till dej!
Kram
Lisa

Country Hill sa...

Så vackert och tänkvärt du skriver förstår att resan har varit givande. Och som alltid fina bilder.
Ha det gott!
Kram Lena

lottens vita och gröna sa...

härliga vän, mmm kan tänka mig att det känns ordentligt när du åker hem...härligt att du är hemma och att det känns bra!!!
vi hörs vännen, såååååååå vackra bilder nu ksa jag knalla till din doter!
varmkram lotten

Norrfrids Eija sa...

Så hänförande vackert, orden och bilderna...poesi! Jag blev alldeles varm och berörd av ditt inlägg.
Vet du jag kände så väl igen mej, detta vemod man känner efter besöken i sitt hemland....för hemland är det, trots att det nu har gått 34 år sen min mamma och pappa drog flyttlasset hit. Hemma är ändå hemma, konstigt nog.
Varma kramar...

Amelie sa...

Vad fint du skriver Gúa! Vad rörd man blir!
Vilka häftiga saker din dotter skapar och vad som framför allt är roligt är ju att hon hittat sin egen nisch. Det är inte vanligt att så många lyckas göra det!
Ha en fortsatt fin dag! Kram

Sarppu sa...

Hälsningar från Finland. I have to say that you have so beautiful home and wonderful pictures. I think I will visit here many times :)

Vida sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vida sa...

har längtat efter dej som en kär gammal vän:))skulle vilja ge dej en stor varm kram när jag läser dina ord:)

du kan förmedla en känsla av glädje, respekt, stillhet och en massa harmoni i din text idag...goa du

varäddomdejvännenkram
Vida

Alberte sa...

Kjære, kjære Guá!
Det var med varmt vemod jeg leste ditt innlegg. Så vakkert skrevet om de gamle stier og om menneskene som ikke lenger finnes... Synes det var veldig rørende med din mamma som så gjerne vil komme til deg - om ikke annet i hennes drømmer, slik Chris Rea synger - even in my dreams. Så trist..
Bildene dine er jo som alltid en drøm! Ta vare på deg selv og de rundt deg. Og nyt hjemlandet.
Stor klem fra Jannicke som alltid blir så glad når du har et nytt innlegg:)

Elin | Draumesidene sa...

Hei Gùa! Vi tenker likt... Eg har veldig vanskeleg for å sleppe taket i fortida, og klamrer meg ofte til minner. I den prosessen livet har ført meg inn i siste åra, har eg også måtte løfte blikket og innsjå, at slik har det alltid vært. Det er dette som kalles å bli voksen. Å bli den neste eldste generasjonen. Skremmende. Min pappa døde i 2007, men min mamma bor rett ved oss. Eg synes det er tøft å skulle bli den som viser omsorg, i stedet for å bli overøst med denne selv. Vår styrke videre ligger i å akseptere at "life goes on". At vi må leve kvar dag og fylle den med gode ting. Å leve ut drømmer, og å føle lykke ved dei små tinga... Du hjelper meg alltid med det Gùa. Eg smiler alltid av bilda dine, både her og andre stadar. Takk for din innsikt, og at du deler slike fine ting med oss! Blir alltid inspirert av deg!

God klem frå Elin

Norregård sa...

Hej Gúa!!
Som jag längtat efter ett inlägg från Dig;o) Jag vet ju att du varit på Island hos de dina...Du skriver så vackra texter att jag blir tårögd....

Underbara bilder som alltid hos Dig, det är lycka för mig!!!

Kramar Malin

Skogsdoft & havsbris sa...

Vad roligt att du är tillbaka! Och så fint du skriver, det tar nästan andan ur en när man läser... Det är nog ingen annan än du som kan skriva på just det sättet. Och dina bilder är alltid lika vackra.
Önskar dig en fin fortsättning på veckan!

Anonym sa...

Jag blev verkligen berörd av det du skrev! Vackert och tänkvärt.

Ha det så gott!
Kram Marita i Björkhagen

Anne-Lie sa...

Oj vad vackert du skriver!!!Blev alldeles tagen......
Kram/Anne-Lie

Mys och hemtrevnad sa...

härliga härliga du! Välkommen "hem" kramis semlan

Rummet för välbefinnande sa...

Hej hjärtat....
Sitter här och jobbar, men du dyker upp i mitt huvud lite då och då.
Har läst ditt inlägg flera gånger och jag fullkomligt fylls av denna fantastiska känsla av insikt. Så starkt och så gripande så det berör hela min själ ska du veta. Så fint att du fick denna värdefulla stund hos din mamma, och det är verkligen en rikedom att få ha varandra. Man inser en helt annan dimension av storheterna i livet när man förstår denna rikedom av att leva precis här och nu.
Märkligt, men det var rubriken på mitt senaste inlägg också.
Ja, du är en pärla...

Ha en fin dag goa, goa du och visst kommer du att lyckas med att leva i harmoni med glädje och lycka. Det känns som du hittat den magiska trollformeln, men också förstår att du får liksom träna på den lite då och då så den inte faller i glömska.
Asch då, nu blev det så där långt igen.
Stor, varm och innerlig kram till dig min vän.

Anonym sa...

Vilka fina och tänkvärda ord du skriver.
Att leva i nuet,även om det inte alltid är så enkelt som det är sagt.
Passar på att säga att jag älskar din blogg.
Kraam Therese
(herbretantik)

an angel at my table sa...

Hej Gua,

Tack snälla rara du för dina fina ord på min blogg! Jag ser allt i lite prespektiv när jag läser din blogg post. Man måste ta vara på det som är viktigt i livet. Det man har och inte bara fokusera på det man inte har.

Angående det du skrev hos mig förstår jag vad du menar med att det inte är kul om dom skulle mobba ut en men jag är positiv på gränsen till dum kanske och hoppas att det skulle lösa sig om man nu mot all förmodan skulle få huset!

Vilken otroligt fin inspiration du bjuder på jag älskar sådan där!!!

Tack ännu en gång för ditt stöd och för att du är så god och rar!!

Mari

Vita små hjärtan sa...

Sååå vackra bilder!
Ha de så gott!
Kram Agnetha

Ellemeller sa...

Det er so fint å kome hit til deg. Det er fint å ha deg tilbake:)